Återbesök på sjukhuset i går och tappen var oförändrad (men fortfarande för kort, 22 mm + 1 cm funneling) så jag slapp bli inlagd igen.
Woo-freakin'-hoo liksom! Sittdansade i bilen hela vägen hem.
Och även om läkaren sa att jag visst kan gå tiden ut trots det här utgångsläget så sa hon också att hon inte trodde det. Delmål nummer ett är alltså att komma till vecka 32+0, och efter 34+0 försöker dom inte stoppa en förlossning. Vilket alltså innebär att om Baby Kenneth vill komma om 3.5 vecka så får han det.
Näru lilla busunge, det ska vi nog bli två om. Stanna på insidan i åtta och en halv vecka till tack!
Det är ju nästan ingen tid alls kvar tills Kenty är här!!! Även om han stannar i 8 veckor till så är det JÄTTELITE TID!!! Så sykt coolt <3
SvaraRaderaJag vet! Coolt och läskigt!
RaderaJag hade typ samma problem som dig när jag var gravid, iaf på punkten "risk för att föda för tidigt"
SvaraRaderaJag gick från v 17 och riskerade att min bebbe skulle komma ut. Fick inte bära, hoppa, springa, ha sex, gå trappor, gå längre sträckor. Var mer eller mindre stammis på MVC och förlossningen.
Hur som det jag ville komma till är att det kan faktiskt gå hela vägen, trots att läkarna tror annat, min lille skitunge kom inte förens i vecka 40+0 och mådde super hela tiden.
Lycka till och tack för en skön blogg!
Jag har ju förstått detta, verkar som att det är rätt många som sitter höggravida över tiden och ba MEN HERREGUD, KOMMER DU KOMMA ÖVER HUVUD TAGET ELLER? Hopppas ju lite på att det blir så för oss också, eller åtminstone att han håller sig på plats till minst vecka 36-37 i alla fall.
RaderaTack för pepp!
Exakt så känner jag just nu!
RaderaFörst risk för att föda för tidigt och plus på det då att båda sönerna är födda tidigt i v 38, men nu är jag i v 39 och har visserligen fortfarande kort livmodertapp och dagligen regelbundna förvärkar, men ingen bebis. Börjar förbereda mig på att det dröjer till v 42... Gah!
Är dock glad att mödravården tog det på allvar, fick mig att förstå risken så att jag förstod varför jag måste gå på sparlåga i ett par månader.
Jag känner samma, och tycker det är gött att alla sjukvårdsmänniskor omkring mig har tagit mig helt på allvar, från oron i början till den här cervixcirkusen nu, jätteskönt!
Radera