Passerade förresten första målet i helgen, att ta oss förbi 32 fulla veckor. Yey Kenta, way to go! Det är något med lungornas utveckling som händer vecka 30-32, och jag är mycket förtjust i tanken på att Baby K kanske kan andas själv om han föds nu! Nästa milstolpe är 34 fulla veckor, och då kommer dom inte stoppa förlossningen ifall den sätter igång, så nu ska vi ta oss igenom juni också, sen kan vi andas ut någorlunda.
Och även om jag har börjat må lite illa, har sjukt svårt att hitta en bekväm sovställning, känner mig allmänt sliten och tung, får obekväma sammandragningar och så vidare i all evinnerlighet så ser jag gärna att han håller sig på plats till minst 36 fulla veckor.
För när det kommer till att må dåligt och ha ont så är det redan nu så självklart - hellre jag än mitt barn.
Pages
▼
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.