Förvärkar, tarmrörelser... who knows

Vet ni vad som är dumt att göra? Att säga typ: hmm, vilken tur, malarna verkar ha försvunnit (ni vet sådana där insekter) för man VET ju att det kommer innebära att det redan nästa morgon kommer fladdra förbi en eller två malar när man sitter och käkar frulle (true story, jag yttrade just de orden igår kväll och imorse kom där en flygande. Så klart).

Det är också dumt att sitta i telefon och säga: nej jag har inga förvärkar jag märker av. Det hade jag inte med vare sig ettan eller tvåan heller. Det sa jag i telefon till mamma för ett par dagar sedan, och sedan i förrgår, TA-DA, förvärkar (eller sammandragningar, jag fattar fan inte hur man ska känna skillnad på dem för min mage är alltid stenhård). Först tänkte jag att det nog var lite tarmrörelser, så där som man har. Men jag vette fan om det inte är förvärkar trots allt. Det känns nog mer som det faktiskt. I alla fall om jag hade vetat hur de skulle kännas. Men låt oss säga så här, det känns inte som att jag behöver uträtta number two i alla fall - och därför avskriver jag tarmrörelserna som upphovsmakare till vad det nu än är som moler till då och då.