Woohoo, jag fick minsann åka hem!

Utsikt från min egen säng!

Oförändrat läge med tappen däremot, så jag är sjukskriven juni ut med tabletter som ska hålla cervix i chack och beordrad att vila vila vila. Men jag måste inte ligga ner hela tiden, vilket dom trodde först, så det är ju asgött.

Nu ska jag bryta ihop över det faktum att jag alltså jobbat min sista dag på jobbet, samt gråta en skvätt över hur synd det är om Tobbe som måste styra upp ALLT med flytten själv, men sen ska jag bara njuta av att Baby Kenneth håller sig på plats och att jag fick byta ut de ljusgula sjukhusväggarna mot den här sängutsikten.

Tacksamheten nu alltså. Obeskrivlig.