Inskrivning på mvc idag. Gick själv så fick sambon stanna hemma med E. Är nu mycket sönderstucken i armar och hand (!) på grund av att det är notoriskt svårt att åderlåta mig. Alltså, mina kära eller vener eller vad det nu är krampar ihop sig vid stick och låter inte minsta droppe lämna min kropp. Den är mycket misstänksam mot inkräktare i nålform, uppenbarligen. Så jag fick gå till labbet. Där högg de mig med fetaste nålen istället för en sådan där snäll liten fjärilsnål som andra plockar fram, och blodet stod som en fontän ned i alla fyra provrör. Älskar labbet.
Min bm verkar mkt gulligt och hörde mig verkligen när jag pratade om skräcken inför kuben och har bokat in ett extra besök för mig någon vecka efter kuben och flaggade även för att de har en kurator, vilket liksom kändes fint. Min förra graviditet och månaderna strax efter födseln var då präglade av rädsla och oro att det känns skönt att veta att jag bara behöver säga till om jag vill träffa kuratorn.
Sedan gick jag från labbet till Ica för att köpa lunch, och där mitt bland frysdiskarna insåg jag att jag precis lämnat blodet inför kuben, och började böla. Det finns inget som känns så ovärdigt som att stå och snorböla bland de frysta enportionsrätterna kl 10 på morgonen.
Det kommer gå skitbra Kvacko! Tiden går så jävla långsamt nu, men om bara några veckor står ni där med finfina papper och ul-bilder på R:s och E:s lillasyskon i handen. Det blir fantastiskt! Puss
SvaraRadera