Kan det bli torsdag snart eller?

I morgon är det vecka 12. VECKA TOLV. Det känns verkligen helt sjukt. Nu är det bara den förbannade kubben kvar den 4 februari och sen kan man väl andas ut? Typ? Lite? Pretty please? Fick låna en dvd från mvc som beskrev hur det funkade med fosterdiagnostik så nu vet vi lite mer om hur allt går till.

Vet inte om jag blev eller mindre nervös, endast 1-2 procent av alla foster har någon form av "avvikelse" och det är ju goda odds. Vi snackar mycket om det hemma, hur man kommer reagera om man får reda på att något är fel. Uuuuh, hemska tanke!

Alltså, här har man gått under typ hela sin sexuellt aktiva tid i livet och varit freakin' livrädd för att bli på smällen, eftersom graviditet är lika med ett barn. HA! Om man bara hade vetat vilket jävla jobb det är att få till en liten frisk bäbis, en hel vetenskap känns det som. Själva liggandet är väl inga konstigheter, men resten liksom? Det är kanske bara att inse att man i och med det där ligget skapat sig en livslång oro för sin lilla Baby Kenneth.