Eftersom mitt illamående varit en freakin' dans på rosor om man jämför med tidigare graviditeter hittills, blir jag ganska snopen de gånger då illamåendet sköljer över mig. Som idag bland frukten på Ica Maxi, och sedan vidare genom brödet, köttet, mejeri och ända fram till chipsen där jag slet åt mig en sådan där portionspåse som engelska barn har med sig i sin lunchlåda till skolan, slet upp och tryckte i mig så smulorna flög runt omkring mig och E blev skitsur för att han inte fick smaka på gottigheterna som han var övertygad om gömde sig i den prasslande påse hans ömma moder utan större framgång försökte dölja bakom inköpslistan.
För när illamåendet vräker in som en jävla tsunami brukar det gå att mota bort genom att trycka i mig något. Snabbt ska det gå. Inte helt praktiskt. Funkar ju i affären där man kan äta först och betala sedan (vi självskannar, så det var helt lagligt faktiskt, inget snatteri eller så - VAD TROR NI OM MIG EGENTLIGEN???). På tåget - inte lika. Upptäckte nämligen i måndags när jag fick lov att åka en omväg hem via t-banan (eftersom SL inte funkar på grund av att det är en årstid med väderlek nu igen - har ni hört på maken) att jag inte kan åka baklänges samtidigt som jag surfar på mobilen. Då mår jag tydligen O-ER-HÖRT illa och övervägde ett tag att kasta mig av i Sandsborg för att få andas lite frisk luft.
Så att... det där om att jag ville må lite illa, jag tar som sagt tillbaka det! Är visserligen mkt tacksam så länge det håller sig till att vara just lite illamående. Men vi kan väl säga att det i alla fall kan hålla sig så?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.